Vid svarvbearbetning förblir arbetsstycket stillastående medan skärverktyget roterar. Svarvar används främst för bearbetning av cylindriska eller koniska rotationsytor, såsom ytterdiametrar, inre hål, ändytor och gängor. Svarvar kan utföra svarvning, borrning, brotschning och borrning och erbjuder ett brett utbud av bearbetningsmöjligheter.
Omvänt, vid fräsmaskinbearbetning, roterar arbetsstycket medan skärverktyget förblir stationärt. Fräsmaskiner används huvudsakligen för att bearbeta plana ytor, spår, kugghjul och kuggstänger. Materialavlägsnande uppnås genom rotation av skärverktyget och den relativa rörelsen av arbetsstycket. Under fräsning kan komplexa konturer och former bearbetas med skärverktyg av olika former och storlekar.
Svarvar och fräsmaskiner har olika arbetsprinciper och unika bearbetningsegenskaper. Svarvar utmärker sig vid bearbetning av arbetsstycken med rotationssymmetri, medan fräsmaskiner är lämpliga för bearbetning av plana eller komplexa-formade arbetsstycken. Att välja lämplig bearbetningsutrustning kan förbättra produktionseffektiviteten och säkerställa bearbetningskvaliteten.
Under svarvbearbetning genererar skärverktygets rotationsrörelse en kontinuerlig skärkraft, vilket gör att spån glider längs arbetsstyckets yta, vilket leder till att material avlägsnas. Vid fräsmaskinbearbetning skapar arbetsstyckets rotationsrörelse och verktygets skärande rörelse en tvär-rörelse, vilket gör att materialet gradvis kan avlägsnas för att bilda den önskade ytformen.
Både svarvar och fräsmaskiner har sina fördelar. Svarvar är lämpliga för att bearbeta arbetsstycken med ett stort längd-till-diameterförhållande, såsom axlar och hylsor, medan fräsmaskiner är lämpliga för att bearbeta arbetsstycken med ett förhållande mellan längd-till-diameter, såsom plana ytor och spår. I den faktiska produktionen kan valet av lämplig bearbetningsutrustning baserat på formen och storleken på arbetsstycket bättre möta produktionsbehoven och förbättra bearbetningseffektiviteten.